En Ny Början

”När pingstdagen kom var de alla samlade. 2  Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3  Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4  Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala”. – SFB 15

Tidigare i Bibeln, strax innan Jesus far upp upp till himlen, läser vi att Jesus befaller lärjungarna att gå tillbaka till Jerusalem och vänta på hjälparen. Och de väntar och väntar, och jag kan tänka mig att Tomas kanske börjar fråga Peter när hjälparen kommer och kommer vi att känna igen honom? Petrus svarade Tomas, Jesus sa att vi kommer att känna igen honom när han kommer. Vi behöver bara ha tålamod och tro på det som Jesus sa till oss precis innan han gick.

Pingsten är en uråldrig israelisk skördefest som infaller på försommaren när tusentals och åter tusentals judiska pilgrimer kommer tillbaka till Jerusalem från hela världen, med alla dessa olika språk och kulturer i staden.

Här kan vi se hur strålande Gud är. Han väljer inte bara en slumpmässig dag för att sända Sin Helige Ande. Han sänder Sin Helige Ande när ”världen” kommer samman i Jerusalem. Vi läste också att många kom till tro. Och när de ska återvända till sina hemländer kommer de förmodligen att berätta för andra människor vad de hörde och såg i Jerusalem.

Om vi går tillbaka till vår skrift och ser hur den Helige Ande kommer. Det verkar som om Gud vill komma ner till oss på ett dramatiskt sätt. Lukas visar oss några sambandsmönster från Gamla testamentet (GT). Att Gud kommer ner i en väldig vind och eld. Och det förknippades ofta med två saker: Guds närvaro och templets bildande. 

Vi läser i 2 Mosebok 3 hur Gud talar till Mose genom en brinnande buske. Gud talar på Moses eget språk och säger till honom att befria sitt eget folk från slaveriet i Egypten.

Efter att Moses har befriat Israel från slaveriet kommer de till berget Sinai (2 Mos. 19:18-20), en annan gång uppenbarar sig Gud med rök och eld. Elden signalerar Guds närvaro och gör berget Sinai till en boningsplats som ett symboliskt tempel. Och det var här Gud gav Mose de tio budorden. Vi läser också att människorna blir både förundrade och skräckinjagande på samma gång hur Gud uppenbarade sig.

När Salomo hade färdig stält templet (1 Kungaboken) och prästena plasserte arken i det allra heligaste. Ett stort moln föll ner och fyllde templet. Här ser vi vinden, inte elden, men om vi vänder oss till den parallella versionen. Salomos tempeldedikation i 2 Krönikeboken 7 där finner vi den. 

”Och när Salomo hade slutat be, kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret, och slaktoffren och HERRENS härlighet uppfyllde huset” (2 Krönikeboken 7:1).

 Som vi ser i skriften vet varje person av Guds folk när Gud visar sig. För han kommer med hela paketet – vind, storm och eld.

Nu när vi har tittat tillbaka i GT och ser hur Gud visar sig. Han är fortfarande på ett ställe i taget, och jag tror inte att det är Guds ursprungliga plan. Gud gjorde några av sina människor till präster. Prästen i GT stod mellan folket och Gud. Och det gör Guds rike som ett rike med präster. Som vi ser i våra verser från Apostlagärningarna 2, ser vi något nytt ta form som en ny början. Det ser ut som Gud börjar vad som ska vara ett prästerligt rike istället och jag tror att det är mer det som var Guds ursprungliga plan. För när vi tar emot Jesus i våra hjärtan innebär det att en del av Gud nu lever inom oss. Våra kroppar blir ett tempel för den Helige Ande.

Paulus sa något liknande detta i 1 Korinthierbrevet 3 – nu när vi tar emot den Helige Ande i vår kropp, blir vi Guds tempel.

Och min fråga är, hur tar du hand om ditt tempel? Inte bara på ett andligt sätt utan också på ett fysiskt och psykologiskt sätt?

Rengör ni ert tempel eller låter ni det vara rörigt där inne? Eller lägger ni saker i lådor och märker dem, så att ni förstår vad som pågår inuti er?

Personligen tycker jag att vi behöver städa i våra tempel då och då, så att vi kan leva mer i harmoni med oss själva. Vilket innebär att ha vårt sinne och känslor på plats. Och att förstå och se vad den Helige Ande gör i oss, genom oss och runt oss. Dessutom tror jag att vi kan höra och känna Guds närvaro lättare när vi är i balans med oss själva.

När lärjungarna blev döpta med den Helige Ande, kände de behovet från den Helige Ande att gå ut på gatan och berätta för folket om evangeliet som de hade hört och sett. Så, vad gör du när du känner att den Helige Ande leder dig? Svarar du på det eller gör du ingenting?